Bemanningsbloggen och andra signalbloggar

Bemanningsbloggen som rivstartade med tre postningar idag, är det senaste tillskottet inom bloggnätverket Signal.

Läs inledningen till en serie granskningar av bemanningsbranschen. I det första inlägget tar man upp hur man använder bemanningsföretag för att skruva upp tempot på den fasta arbetsstyrkan.

Andra signalbloggar är förutom denna; Arbete och Fritid samt Arbetsplatsjuristerna.

Bloggen Arbete och Fritid har publicerat ett tiotal inlägg, men Arbetsplatsjuristerna har inte riktigt kommit igång ännu utan endast skrivit en presentation.

En femte signalblogg – Federalisten – är under uppstart och kommer förhoppningsvis igång under den närmaste veckan.

Read Full Post »

När polisen tar parti i en arbetsmarknadskonflikt

Enligt den svenska modell som varit rådande sedan Saltsjöbadsavtalet slöts 1938 mellan arbetsmarknadens parter, så ska staten och dess representanter i form av polis och åklagare förhålla sig neutrala i arbetsmarknadskonflikter.

Under de 70 år som förflutit har detta oftast fungerat bra, dvs polisen har haft en försiktig och neutral roll, men under de senaste åren har det skett en förändring. Polisen på gatan försöker fortfarande oftast hävda att de är neutrala, trots att de ingriper. Men det har skett fler och fler ingripanden på senare tid.

I debattartiklar i Svenska Dagbladet den 27 juli och den 4 augusti tar nu representanter för polisen tydlig ställning för arbetsgivarsidan i en konflikt. De utgår helt från arbetsgivarsidans perspektiv och tolkningar, och argumenterar emot facket i själva sakfrågan på ett anmärkningsvärt och otillbörligt sätt. Det är Polisstyrelsens ordförande tillika moderaten Kristina Alvendal och Polisnämndens vice ordförande i City tillika socialdemokraten och PR-konsulten Harald Ullman.

De skriver bland annat saker som ”Syftet med den blockad man utför är att…”, ”Tyvärr upprepar Emil Boss ett antal osanningar…” och ”Uppsägningen följde de lagar och avtal som…”.

De intar en extrem position till 100% på arbetsgivarens sida i alla frågor som rör konflikten, inte enbart i de polisiära frågorna. De missbrukar på detta vis fullständigt sina roller som ledamöter av Polisstyrelsen och polisnämnden.

Som Polisstyrelsens representanter definierar de fackets egentliga syften, de anklagar fackets representanter för att komma med osanningar när fakta inte stämmer med den bild som arbetsköparen framför och som om de vore domare i Arbetsdomstolen slår de fast att allt gått korrekt till. Dessutom förespråkar de införandet av polisära metoder mot facket som för tankarna till en odemokratisk polisstat.

På grövsta tänkbara vis missbrukar sin auktoritet som ledamöter av Polisstyrelsen i Stockholms län och Polisnämnden i City. Och de utnyttjar denna auktoritet för att uttala sig som om de vore satta att döma i en domstol.

Är det slutet på den svenska modellen vi skådar? Eller är det den svenska modellens sanna natur som visar sitt ansikte? Eller är det bara två synnerligen inkompetenta politiker som missbrukat sin ställning?

Kanske har de den amerikanska seriefiguren Judge Dredd som förebild, han som är både polis, åklagare och domare i en och samma person?

Flera framträdande socialdemokrater har markerat att Harald Ullman inte representerar partiet i en debattartikel i tidningen Arbetaren S står inte bakom Ullman.

Läs mitt tidigare inlägg om Ullman och Alvendal Berns salonger förespråkar polisstat.

Läs även Arbete och Fritids Mediakampanj går på tomgång och Christians Bernsdebattdebaclet.

Mer om Alvendal och Ullman:
SAC kräver Kristina Alvendals avgång

Tidningens Arbetaren avslöjar Ullman; (S)ammansvärjning mot SAC? och Apparaten beskyddar Berns.

Bloggaren Redundans har skrivit flera intressanta inlägg om Ullman; TV4-spionen Harald Ullman tappar ansiktet i TV och Vem är ”spionsossen” Harald Ullman?.

Read Full Post »

Desinformation på Svenska dagbladets ledarplats

Sanna Rayman skriver idag (31/7) på ledarplats i Svenska dagbladet att SAC inte är en vanlig fackförening. Rayman utmålar SAC som en våldsam organisation och hon hävdar att SAC använder sig av knogjärn i sitt fackliga arbete.

Desinformationen om att syndikalister skulle vara våldsamma och beväpnade sprids sedan flera år av fascistiska och nazistiska organisationer i Sverige. Allt sedan mordet på syndikalisten Björn Söderberg 1999, har högerextrema krafter spridit ut myten om att syndikalister är våldsamma i ett försök att legitimera det politiska mordet på Björn Söderberg. Björn var fackligt aktiv syndikalist, uttalad pacifist och icke-våldare. Han mördades av nazister p g a sitt fackliga engagemang. Hans mördare är idag utsläppta efter att ha avtjänat 7 år i fängelse och kartlägger återigen ”politiska motståndare”.

Det är beklagligt att Sanna Rayman inte kollar sina källor innan hon skriver på ledarplats.

Det är tragiskt att Svenska dagbladets ledarredaktion sprider desinformation om SAC med högerextremt ursprung. Det rimmar också ganska illa med ambitionen att vara en kvalitativ morgontidning.

Men angreppet i Svenska dagbladet innehåller också en annan myt som Svd sprider till leda och det är ”SAC ger sig inte, trots att de saknar lagligt stöd för sina krav och sin aktion”. I min vildaste fantasi trodde jag att Sanna Rayman var anhängare av yttrandefrihet och demokrati, vilket faktiskt innebär att det står varje medborgare fritt att yttra vilka krav som helst. Men Rayman framför här ståndpunkten att staten skulle avgöra vad man får säga och tycka. Låter som Iran eller Nordkorea i mina öron. Det är alltid lika intressant när så kallade liberaler kommer ut ur garderoben och visar vad de egentligen står för.

Att fackliga stridsåtgärder är tillåtna står faktiskt inskrivet i svensk grundlag. Finns det inga krav på kompetens för att få skriva på ledarplats i Svd?

Utdrag ur svensk grundlag (Regeringsformen):

Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

”17 § Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag eller avtal. Lag (1976:871).”

En viktig detalj här är att den fackliga stridsrätten skrevs in i grundlagen först 1976. Innan dess hade fackföreningar i cirka 100 år vidtagit stridsåtgärder i Sverige utan stöd i grundlagen och det var också helt i sin ordning. Min poäng är att så kallade liberaler som Sanna Rayman, ifrågasätter stridsrätten trots att den blivit inskriven i grundlagen.

Read Full Post »

Berns salonger förespråkar polisstat

Konflikten på Berns handlar i grunden om synen på demokrati, yttrandefrihet och rätten att organisera sig fackligt. Det hela började med att sju städare fick nog, organiserade sig fackligt och började ifrågasätta arbetsvillkoren. Att de blev uppsagda är en tydlig kränkning av deras yttrandefrihet och rätt att organisera sig fackligt (föreningsfriheten).

Dessa friheter anses vara grundläggande i en demokrati, men det finns samtidigt inte en enda politiker i Sverige som står upp för dessa grundläggande värden. Däremot finns det flera politiker som angriper dessa rättigheter och vissa har den dåliga smaken att kalla sig för liberaler och demokrater.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet (27/7) skriver Berns vd, PR-konsulten Harald Ullman och Polisstyrelsens ordförande i Stockholms län Kristina Alvendal (M) följande:

Sedan 2008 arbetar Rikskriminalpolisen, Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet samlat mot den organiserade brottsligheten. Arbetet styrs av Samverkansrådet mot organiserad brottslighet. I nio särskilda aktionsgrupper arbetar tvåhundra poliser med att bekämpa utpressning och trakasserier. Blockaderna mot arbetsplatser där motiven varit att tvinga till sig pengar bör tydligt falla under detta arbete. Vi kräver att Samverkansrådet utreder syndikalisternas agerande och att de samverkande myndigheterna agerar lika oavsett vilka förevändningar utpressarna har.

Lite mer kortfattat kräver de att staten ska sätta in rikskriminalen, säkerhetspolisen och ”nio särskilda aktionsgrupper” för att skydda Berns från facket.

I diktaturer världen över kallas fackföreningar och deras verksamhet för kriminell verksamhet. Facklig aktiva förföljs som brottslingar och kastas i fängelse. Ungefär som skribenterna förespråkar. Alvedal, Ullman och Sörensen är i gott sällskap med ledare i länder som Kina och Iran. För en komplett lista på länder som förföljer fackligt aktiva hänvisar jag till Amnesty och ILO. Men det räcker att gå till Turkiet så döms fackligt aktiva till fängelse för terrorism.

Det finns dock en viktig skillnad, Sverige är inte en diktatur. Men två av undertecknarna innehar viktiga samhällsfunktioner där ett demokratiskt sinnelag är av yttersta vikt. Harald Ullman (S) är vice ordförande i City polisnämnd och Kristina Alvendal (M) är ordförande Polisstyrelsen i Stockholms län.

Att de kräver att staten ska sätta in rikskriminalen, säkerhetspolisen och ”nio särskilda aktionsgrupper” för att skydda Berns från facket visar att de saknar förståelse för grundläggande mänskliga rättigheter och har visat synnerligen dåligt omdöme genom att underteckna dessa formuleringar. De är olämpliga att inneha sådana poster i en demokratisk stat. Kommer deras partikollegor att kräva avbön för formuleringarna? Knappast. Sverige lever fortfarande med en myt om att vi är så bra och demokratiska jämfört med alla andra. Det är just därför sådana här uttalanden kan publiceras utan reaktion.

Man undrar hur artikelförfattarna tänkt sig att förföljelsen av fackligt aktiva ska gå till?  Samordnade morgonräder över hela landet där k-pistbeväpnad insatsstyrka och säpo buntar ihop de fackliga aktivisterna? Ska de sedan i bästa Argentina stil köras till någon fotbollsstadion där man samlar ihop alla gripna? Kanske som i Kina hålla massrättegångar inne på arenan? Det här är inget skämt. Deras förslag är så hårresande att man undrar om de verkligen tänkt igenom konsekvenserna ifall det skulle realiseras.

Läs även Emil Boss replik i Svd: SAC kämpar för yttrandefrihet och anställningstrygghet.

Read Full Post »

Socialdemokratisk konspiration?

Idag publicerar SvD Brännpunkt en debattartikel med rubriken ”Syndikalisterna ägnar sig åt utpressning” som lyckas med konststycket att jämföra fackliga krav och facklig verksamhet med organiserad brottslighet. Mycket av argumenten är förvridna och man undviker besvärande fakta som att fackets huvudkrav är att städarna återanställs och fokuserar istället på att facket kräver ersättning motsvarande avgångsvederlag till städarna ifall de inte återanställs. Sådana detaljer passar inte in när man försöker måla upp en saga om att facket är den nya maffian. Man kan fråga sig vilket samhälle undertecknarna vill leva i? Fast det är klart, de har alla tre en sak gemensamt som kan förklara deras perspektiv; de är högsta chefer inom sina respektive verksamheter.

Texten skulle vara skrattretande ifall det inte vore för några av undertecknarna och deras positioner i samhällsbygget. Kan Kristina Alvendal verkligen fortsätta att sitta som ordförande i Polisstyrelsen för Stockholms län efter att ha undertecknat en sådan här text? Saknar hon helt omdöme? Kan vi lita på att Alvendal själv följer lagen? Är Alvendal t ex medveten om att facklig stridsrätt är inskriven i den svenska grundlagen?

Att Berns vd Yvonne Sörensen undertecknar är väl inte så märkligt, det här är ju i egen sak. Sörensen vill inte stå för sina handlingar och undkomma ansvar, precis som de flesta företagare/chefer verkar resonera och agera.

Den intressantaste undertecknaren är Harald Ullman som är något så ovanligt som en socialdemokratisk PR-byrå ägare och vice ordförande i City polisnämnd. Tidningen Arbetaren har en intressant artikel som går på djupet i Ullmans inblandning i denna historia med rubriken ”Socialdemokratisk sammansvärjning?”. Mycket intressant. Den sätter dagens Brännpunkt artikel i ett lite annat ljus.

Socialdemokrater som motståndare till facklig verksamhet och som vill vrida tillbaka klockan till 1800-talet? Är detta märkligt eller kanske helt normalt om man ser till socialdemokratins historia? Socialdemokraterna har framförallt velat ta kontrollen över facket och använda det för sina egna syften. Ungefär som maffian gjort i vissa länder. Kanske får jag återkomma med en längre text där jag utvecklar detta.

Harald Ullman är mest känd som ”TV4-spionen”;
P3 Dokumentär om TV4-spionen
Ullman PR AB

Läs även Redundans inlägg Berns Salonger anlitar TV4-spionen. Och missa inte Arbete & Fritids Berns försöker smita ifrån sitt ansvar.

Read Full Post »

Kriminalitet på entreprenad.

När allt allt fler företag fokuserar på kärnverksamheten ökar behovet av att lägga ut de smutsiga verksamhetsdelarna på entreprenad. Lösningen heter bemanningsföretag och underleverantörer som förser moderföretaget med disciplinerad arbetskraft. Tidigare i år kom Skatteverkets rapport om svarta löner som visar på ett samband mellan ekonomisk brottslighet och annan kriminalitet så som narkotikahandel och trafficking. Detta sker nu främst i personalintensiva branscher som bygg, städ och transport, men om utvecklingen med bemanningsföretag inte stoppas kan vi se en liknade framtid i allt fler branscher. Där polis och skattemyndigheter har misslyckats måste fackföreningarna kliva i. Städarna på Berns Salonger som tagit upp kampen mot systemet med inhyrd arbetskraft gör därmed en viktig insats för hela arbetsmarknaden.

Read Full Post »

SAC har antagit en ny principförklaring

SAC:s kongress 24-28 okt 2009 antog en ny principförklaring. Läs och njut.

1. VÄRLDENS ARBETARE EXPLOATERAS i det kapitalistiska profitdrivna produktionssystemet. Under kapitalismen har ett fåtal monopoliserat produktionsmedlen. De har därför samhällsmakt att tillägna sig alla rikedomar som skapas. Samtidigt tvingas vi, den överväldigande majoriteten, att arbeta utan makt över verksamheten och mot en lön som inte motsvarar värdet av det vi producerar. Där kapitalismen tillåts härja fritt följer våld och förstörelse i dess spår, liksom en hänsynslös exploatering av naturresurser som hotar människors miljö och livsvillkor världen över. Ur dessa förhållanden uppstår klasskampen, i vilken arbetarna endast kan lita till sina egna handlingar.

2. SYNDIKALISMEN ÄR i första hand inte en ideologi utan en kamptradition bland arbetare. Vi drivs av vår längtan efter frihet och socialism. Vi när en dröm om att en dag få göra slut på löneslaveriet. Genom att bygga upp industriella arbetarorganisationer, med
arbetsplatsen som utgångspunkt, kan vi mildra effekterna av kapitalets exploatering och statens tvång, för att tillslut övervinna detta omänskliga ekonomiska och politiska system som ger allt livets goda åt exploatörerna.

3. TROTS ATT ARBETARKLASSEN idag, liksom tidigare i historien, är skiktad och splittrad på många sätt, till exempel genom bransch, yrke, legal status, kön, etnicitet, ålder, löneform, anställningsform, och anställningsgrad, menar SAC att alla arbetare har grundläggande gemensamma intressen. Därför består SAC av Lokala Samorganisationer (LS) som organiserar alla arbetare oavsett branschtillhörighet. Då alla arbetare har gemensamma intressen behövs också en organisation som samlar alla arbetare. Genom vår organisation motverkar vi splittringen inom arbetarklassen och ökar vår gemensamma slagkraft. Om vi arbetare ska kunna hålla samman krävs att vi kan agera solidariskt. SAC uppfattar solidaritet som gemensam kamp för gemensamma intressen.

4. EXPLOATERINGEN AV ARBETARKLASSEN tar sig olika uttryck beroende på var i den samhälleliga hierarkin arbetet eller arbetarna befinner sig. Hårt exploaterade arbetargrupper utnyttjas för att sänka standarden för mer etablerade arbetargrupper och
migranter och arbetslösa utnyttjas som lönenedpressare. Kvinnors arbete värderas ofta lägre än mäns.
Detta påverkar arbetares inbördes relationer på arbetsplatserna och skapar spänningar inom arbetarklassen. Hårt exploaterade gruppers intressen ska ges avgörande inflytande i kampen. Inga former av diskriminering eller underordning kan tolereras. SAC är en feministisk och antirasistisk organisation.

5. INOM SAC TROR VI reservationslöst på arbetarklassens, det vill säga vår egen, kraft och kompetens. Vi behöver inte maktens välsignelse för att ge legitimitet åt vår kamp eller rättfärdiga vår existens. Vi vet att varken frihetlig socialism eller organisering kan vara möjligt om vi inte tror på vår egen förmåga. SAC menar att arbetarna måste organisera sig fritt från alla yttre intressen så som de uttrycks av stats- och arbetsköparmakten. SAC är en antiauktoritär organisation och ser den direkta aktionen som medlet för att förändra samhället och våra levnads- och arbetsvillkor.

6. VÅR SLAGKRAFT GRUNDAR sig i vårt sätt att organisera oss. För att en fackförening ska uppnå maximal slagkraft måste den stå fri från alla intressen utanför medlemmarna. För att uppnå maximal slagkraft måste fackföreningen organiseras federalistiskt, vilket innebär självbestämmande i egna angelägenheter och samarbete i gemensamma frågor. Centralism, ombudsmannabyråkrati och andra auktoritära organisationsformer försvagar fackföreningarna. Vår inre styrka härrör ur den princip att de som berörs av ett beslut också ska vara de som har fattat det, samt att alla valda ombud är direkt avsättbara. För att undvika splittring på arbetsplatsen, och mellan yrkesgrupper
på arbetsmarknaden, måste en slagkraftig fackförening vara branschorganiserad. Yrkesorganiserade fackföreningar är en anakronism. En slagkraftig fackförening måste dessutom välja att kämpa. En slagkraftig fackförening måste också vilja vinna sina strider.

7. I PRODUKTIONEN AV VAROR och tjänster har arbetarna den makten som krävs för att förändra samhället. Arbetarklassens samhällsmakt finns latent i produktionsprocessen. Därför är arbetsplatsen vår främsta arena för organisering. Arbetsmarknaden som utgör en ram för arbetsplatsens kamp, måste också vara en kamparena.

8. VI ARBETARE HAR INGET FOSTERLAND, våra livsvillkor är sammanflätade med systrars och bröders över hela världen. Global solidaritet är en förutsättning för arbetarklassens befrielse. SAC motsätter sig allt det våld som statliga och överstatliga institutioner samt paramilitära grupper utövar för att upprätthålla kapitalets världsordning. SAC anser att arbetare alltid har rätt att försvara sig mot sådant våld.

9. SAC:S MÅL ÄR den frihetliga socialismen: ett samhälle som inte längre är splittrat i härskande och behärskade klasser; ett samhälle som inte längre består av exploatörer och exploaterade; ett samhälle befriat från statlig tvångsmakt. I den frihetliga socialismen styr samhällets behov produktionens inriktning, vilket ger arbetet mening. De arbetande styr produktionens organisering, vilket ger arbetet innehåll.

10. VI HAR EN STOR UPPGIFT framför oss. Men vi vet att vi kan organisera och vinna segrar. Vi kämpar av egen kraft, vi strider där vi lever våra liv, så enkelt och så självklart är det. Bara så kan det självansvar utvecklas som är den fria socialismens förutsättning.

Read Full Post »

Syndikalismens idé

En rörelse baseras på värderingar. Grundläggande för oss i SAC är att vi tror på vår egen förmåga.

Syndikalismen är en rörelse bland arbetare

Syndikalismen är i första hand inte en ideologi utan en rörelse. Vår rörelse baseras på några få grundläggande värderingar om frihet och solidaritet sprungna ur den samlade erfarenhet arbetarrörelsen gjort under sin snart 150-åriga historia. Erfarenheten säger oss att om arbetarrörelsen ska vara framgångsrik måste den värna sin integritet och inte låta sig styras av politiska eller statliga intressen. Erfarenheten säger oss också att vår egen organisation måste vara fri från korruption, pampvälde och överförmynderi.

Att man inser att alla arbetare har gemensamma intressen och att solidaritet därför är en nödvändighet, liksom att vi har en tilltro på vår egen förmåga att lösa våra egna problem, har visat sig avgörande för facklig framgång.

Alla arbetare har gemensamma intressen

Trots att arbetarklassen idag är skiktad och splittrad på många sätt, t.ex. genom bransch, yrke, legal status, kön, etnicitet, ålder, löneform, anställningsform, och anställningsgrad, menar SAC att alla arbetare har grundläggande gemensamma intressen. Därför består SAC av Lokala Samorganisationer (LS) som organiserar alla arbetare oavsett yrke eller branschtillhörighet. Det är hos LS man ansöker om medlemskap. Även arbetslösa, papperslösa, pensionärer och studenter är välkomna. LS uppgift är att samordna all facklig verksamhet inom sitt område. Då alla arbetare har grundläggande gemensamma intressen behövs också en organisation som samlar alla arbetare. Genom vår organisation motverkar vi splittringen inom arbetarklassen och ökar vår gemensamma slagkraft.

Gemensamma intressen kräver solidaritet

Om vi arbetare ska kunna hålla samman trots att vi är skiktade och splittrade krävs det att vi kan agera solidariskt. SAC uppfattar solidaritet som gemensam kamp för gemensamma intressen. Detta betyder att man är lojal med sina arbetskamrater – inte med företagsledningen. Och att man inser att ett slag mot en arbetargrupp alltid är ett slag mot alla arbetare. En vanlig strategi från staten och kapitalet är att först slå mot de arbetargrupper som har svårt att försvara sig för att sedan slå mot de mer etablerade arbetargrupperna. Där solidariteten brister ser vi hur vår levnadsstandard och inflytande på arbetsplatsen och i samhället sjunker ner mot botten.

Vi kan göra det!

Inom SAC tror vi reservationslöst på arbetarklassens, dvs vår egen, kraft och kompetens. En del fackföreningar omyndigförklarar sina medlemmar och utestänger dem från alla viktiga beslut. Det är ett stort problem, det försvagar fackföreningarna, passiviserar medlemmarna och sprider en allmän uppgivenhet.

Inom SAC är vi övertygade om att vi inte behöver några experter eller politruker som leder oss i rätt riktning. Vi behöver inte maktens välsignelse för att ge legitimitet år vår kamp eller rättfärdiga vår existens.

Vi vet att varken frihetlig socialism eller klasskamp kan vara möjligt om vi inte tror på vår egen förmåga. Därför är är självtillit, tillit till arbetskamrater och till den fackliga organisationen av största vikt för arbetarklassens kamp.

Vi vet att vi kan kämpa och vinna segrar – och vi ska göra det! Det är därför SAC ser den direkta aktionen som medlet för att förändra samhället och våra levnads- och arbetsvillkor. Direkt aktion innebär att vi inte låter någon annan föra vår talan åt oss. Att vi inte överlåter kampen åt några politiska partier och opinionsbildare, samt att vi inte för vår strid inom ramen för något parlamentariskt eller juridiskt system. Vi kämpar av egen kraft. Vi strider där vi lever våra liv. Så enkelt och så självklart är det!

Vår slagkraft

Vår slagkraft grundar sig i vårt sätt att organisera oss. Till skillnad mot fackföreningar som organiserar sig för att sänka medlemmarnas anspråk och dämpa effekten av sina konfliktåtgärder, organiserar vi oss för att våra krav ska förverkligas. Om det ska vara möjligt, måste kraven formuleras av medlemmarna själva. Dessutom måste medlemmarna kämpa för sina egna krav utan att överlåta denna kamp på någon annan.

För att maximera vår slagkraft organiserar vi oss enligt fem principer:

1) En fri fackförening – SAC står fri från alla intressen utanför medlemmarna. Vi låter oss inte påverkas av politiska partier, statliga myndigheter eller arbetsköparna. Vi ingår inga allianser som äventyrar medlemmarnas möjligheter att bedriva den fackliga verksamheten så som de önskar. Hos SAC är medlemmarna suveräna. Den suveräniteten är inte förhandlingsbar.

2) En federalistisk fackförening – Det betyder att SAC inte är en centralistisk organisation. Vi organiserar oss nedifrån och upp, inte uppifrån och ned. Alla organisationsinstanser beslutar själv i alla frågor som bara berör dem. Därför har vi inom SAC också lokal strejk- och beslutanderätt. Myndighetsutövning och centrala dekret är främmande för oss. Alla förtroendevalda kan också avsättas innan deras mandatperiod har gått ut.

3) En branschorganiserad fackförening – Inom SAC organiserar vi oss inte efter yrke utan efter bransch. Det betyder att alla på en arbetsplats, oavsett yrke, ska vara med i samma fackliga arbetsplatsorganisation. På så sätt kan inte olika grupper på arbetsplatsen, yrkesgrupper eller avdelningar, spelas ut mot varandra. Istället för att splittras håller vi samman. Istället för avund och konkurrens väljer vi solidaritet!

4) En demokratisk fackförening – Enligt SAC:s demokratisyn ska de som berörs av ett beslut vara de som faktiskt fattar det. Det innebär att de arbetare som berörs av en konflikt också är de som beslutar om eventuell strejk eller godkänner uppgörelser med motparten. Det finns ingen instans över de berörda medlemmarna som kan fatta sådana besluta åt dem. Detta innebär konkret att alla som berörs av ett beslut har rätt att delta i det. Medlemmarna uppmuntras också att delta i beslut som berör dem. Ingen grupp får dock handla i strid med gemensamt fattade beslut.

5) En kämpande fackförening – Direkt aktion är vår princip. Det innebär att vi inte låter någon annan föra vår talan åt oss. Att vi inte överlåter kampen åt några politiska partier och opinionsbildare, samt att vi inte för vår strid inom ramen för något parlamentariskt eller juridiskt system. På så sätt kan vi behålla initiativet i alla frågor vi tycker är värda att slåss för. Då kan vi också känna det mod och den stolthet som är grunden för fackets framgång. Vi kämpar av egen kraft. Vi strider där vi lever våra liv. Så enkelt och så självklart är det!

SAC – en organisation för dig och dina arbetskamrater!

SAC är en organisation av och för arbetare. Vi välkomnar alla arbetare och avvisar ingen. Vi kämpar tillsammans, på arbetsplatsen och på arbetsmarknaden, både för våra kortsiktiga och långsiktiga intressen. För att göra det måste man våga utmana både kapitalet och statsmakten. Man måste också tro på sin egen förmåga och känna tillit till sina arbetskamrater och sin fackliga organisation. Om du vill göra det, då är SAC verkligen något för dig!

Read Full Post »